Mitt namn är Jack Reynolds. I tjugo år levde jag mitt liv i hjärtat av New York City. Jag kom hit som en ung, hoppfull nyutexaminerad, redo att ta över världen. Tjugo år senare är jag en medelålders man som just packat ner hela sitt liv i flyttlådor, redo att lämna denna pulserande stad för ett lugnt liv på landsbygden i Oregon.
När jag först anlände till New York hade jag just avslutat mina studier i företagsekonomi vid Harvard. Jag hade fått ett jobb som analytiker på en av de mest prestigefyllda investmentbankerna på Wall Street. Det var en dröm som gick i uppfyllelse. Under mina första år arbetade jag långa timmar, ibland upp till 100 timmar i veckan. Jag kände mig som en del av något större, en kugge i det maskineri som drev världens ekonomi.
Efter några år av hårt arbete blev jag befordrad till vice VD. Min karriär gick som på räls, och jag hade lyckats spara ihop tillräckligt för att köpa en lägenhet på Manhattan. Det var en liten, men dyr, tvåa med utsikt över Central Park. Jag började vänja mig vid stadens hektiska tempo och njuta av de möjligheter och bekvämligheter som fanns runt varje hörn.
Men med tiden började jag känna att något saknades. Jag jobbade fortfarande långa timmar och trots mina framgångar, kände jag en växande tomhet. Min arbetsdag bestod av möten, rapporter och oändliga telefonsamtal. Jag började ifrågasätta om detta verkligen var vad jag ville göra resten av mitt liv.
Mitt personliga liv i New York var en berg-och-dalbana. Jag träffade min fru, Emma, på en nätverksträff för unga proffs. Hon var konstnär och hade flyttat till New York för att följa sin passion. Vi blev snabbt förälskade och gifte oss efter två år. Emma var min motsats på många sätt; där jag var analytisk och strukturerad, var hon kreativ och spontan.
Vi fick två barn, Lily och Max. Emma och jag försökte balansera våra karriärer med familjelivet, men det var inte alltid lätt. Jag jobbade långa timmar och Emma kämpade för att få sitt konstnärskap att gå runt i en stad där konkurrensen var mördande. Trots detta lyckades vi skapa en kärleksfull miljö för våra barn, men stressen började ta ut sin rätt.
När pandemin slog till förändrades allt. Emma förlorade många av sina utställningar och jag blev tvungen att jobba hemifrån. Plötsligt befann vi oss alla i vår lilla lägenhet 24/7. Det var kaotiskt och utmattande. Samtidigt började jag reflektera över vad som verkligen var viktigt i livet. Emma och jag hade många långa samtal om vår framtid och vad vi egentligen ville ha ut av livet.
En dag föreslog Emma att vi skulle överväga att flytta från New York. Hon hade alltid drömt om att bo närmare naturen och skapa konst i en lugnare miljö. Först var jag skeptisk. New York var allt jag någonsin känt till som vuxen, men ju mer vi pratade, desto mer insåg jag att en förändring kunde vara precis vad vi behövde.
Vi började titta på alternativ och fastnade för Oregon. Staten erbjöd vacker natur, ett lugnare tempo och möjligheter för oss båda att utforska nya karriärvägar. Jag kunde fortsätta arbeta inom finans, men på distans, medan Emma skulle kunna hitta en ny konstnärlig gemenskap.
Att packa ihop vårt liv i New York var en känslosam process. Varje föremål vi lade i lådorna bar med sig minnen från de senaste tjugo åren. Men det var också en befrielse. När vi satte oss i bilen för att påbörja resan till Oregon kände jag en blandning av spänning och nervositet.
När vi väl kom fram till vårt nya hem, ett vackert hus på landet omgiven av skog och berg, insåg jag att vi hade gjort rätt val. Barnen anpassade sig snabbt till sin nya skola och Emma fann snart en lokal konstnärsgrupp. Jag fortsatte arbeta på distans, men nu med en utsikt över naturen istället för betongdjungeln.
Livet på landsbygden var en stor omställning, men en välkommen sådan. Jag började varje dag med en promenad i skogen, vilket gav mig en känsla av frid och ro som jag aldrig upplevt i New York. Mina arbetsdagar var fortfarande fyllda av möten och rapporter, men den stress jag kände i staden hade avtagit.
Emma blomstrade i den nya miljön. Hennes konstverk började spegla den skönhet som omgav oss, och hon fick snabbt nya kunder och utställningsmöjligheter. Våra barn älskade att utforska naturen och delta i utomhusaktiviteter som inte fanns tillgängliga i New York.
Vi började också odla vår egen mat, något som Emma alltid drömt om. Att arbeta tillsammans i trädgården blev en familjeaktivitet som förde oss närmare varandra. Livet var inte längre en konstant kamp mot klockan, utan snarare en harmoni mellan arbete, familj och fritid.
När jag ser tillbaka på mina tjugo år i New York, känner jag en enorm tacksamhet för alla erfarenheter och möjligheter staden gav mig. Men jag är också tacksam för att jag vågade ta steget att lämna allt bakom mig och starta ett nytt kapitel i livet.
Livet på landsbygden har lärt mig värdet av balans och enkelhet. Jag har insett att lycka inte nödvändigtvis kommer från framgång och materiella ägodelar, utan från att leva ett liv i harmoni med sig själv och sin omgivning. Jag är tacksam för varje dag jag får spendera med min familj i vårt nya hem, och jag ser fram emot de äventyr och utmaningar som framtiden har att erbjuda.
Att flytta från New York till landsbygden i Oregon var ett av de största besluten jag någonsin tagit, men också ett av de bästa. Staden kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta, men jag har funnit en ny sorts lycka och tillfredsställelse i det enkla livet nära naturen. Jag ser fram emot att fortsätta utforska denna nya livsstil och se hur den kommer att forma både mig och min familj i framtiden.